IDAG är det en annan dag.. tack och lov för det!!
Imorse BETSÄMDE jag mig för att ha en bra dag. Ingen eller inget skulle minsann få ändra på det.
Tackar mig själv för att jag var bestämd.. för gårdagen.. ja, hela veckan har varit kaotisk..
Jag ska försöka skriva lite snällt och faktiskt lite kryptiskt med flit. För i vanliga fall gillar jag inte att
kritisera "hårt" på varken Bloggen eller FB.. Men jag känner att jag måste få skriva ur mig lite.
För det första så tillbringade jag måndagen hemma med jordens förkylning. Bra start på veckan? NEJ!
På tisdagen när jag kommer till jobbet så strular ALLT. Maskinen och jag gick inte riktigt ihop.
Dåligt frustrerad man blir när man vill få fram bitar..
Jag sitter med huvudvärk och en totalt förstoppad näsa (slut på nässpray) då jag, av en händelse,
får reda på en massa skitsnack om mig själv. Saker som någon tror sig ha hänt för över 1 år sedan.
Jag tänker inte säga att det här handlar om mitt arbete/arbetskamrater. För det vill jag låta vara osagt.
Det kan likväl vara privat och med mina vänner.
Det var nog kanske inte riktigt meningen att jag skulle få reda på detta, men jag tackar så
mycket iallafall. För nu faller pusselbitarna på plats.
Sura miner, "elaka blickar", även lite tjuvnyp då och då. Och jag har inte fattat varför.
Ofta kan det bildas små grupper med människor. Både på gott och ont.
En bra och stabil grupp kan vara nyttiga för varandra om man vågar stå på sig och säga det man
innerst inne vill och känner. Det kan vara en trygghet att veta att man har en liten familj att ty sig till.
Å andra sidan kan dessa grupper vara rent ohälsosamma för varandra och andra.
En skara människor som, vad jag tror, kanske inte alltid mår så bra. Som bara håller med varandra och
inte kan se saker från annat perspektiv. Som går ihop och ger på folk som inte är med eller tycker som dom.
Riktigt tråkigt tycker jag är sånt är. Jag tycker på riktigt synd om så osäkra människor, och jag önskar
dom kunde se världen utanför. Man får försöka se det så... att det är synd om dom. Inte hata, utan tycka
synd om. Personligen tror jag inte att man vill vara elaka mot varandra. Utan att det finns något djupare som
kanske vill upp till ytan och kanske riktas åt helt fel håll och åt helt fel person.
Jag har själv en gång, eller ganska nyss, mått riktigt dåligt. Varit för svag för att alltid säga det JAG vill.
Men under snart 1,5 års tid, då jag började med hälsorehab, har jag arbetat med mig själv.
Både kroppsligt och själsligt och har kommit långt i bägge delarna. Mitt problem har varit att jag
inte accepterat eller älskat mig själv. Jag har en bit kvar att jobba på, men är otroligt stolt över vad
jag åstakommit så här långt.
Ursäkta mig lite.. jag börjar sväva ut ;)
Jo, vad jag vill komma till är att i dessa ohälsosamma grupper utvecklas inte människan alls.
Eller jo.. kanske "ledaren" för en sån finns alltid. Om man ALDRIG säger det man vill eller våga det
man vill göra så förtvinar man. Livsglädjen rinner liksom ut. Som sagt, jag har själv varit rätt "tragisk" förr.
Jag har dock ALDRIG (medvetet) gjort någon illa förutom mig själv. Bedövat mina känslor för mig själv och
skrattat när jag egentligen behövt fälla en tår.
Nu har jag och en kär vän till mig blivit "attackerad" i omgångar av en sån grupp som jag kallar ohälsosam.
Vi har tagit mycket skit och tänkt att vi bara struntar i det. Ignorera och gå vidare liksom.
Ja, det trodde vi skulle fungera. Men i längden gör det inte det. Vi har tröttnat på att ta skit!
Min vän och jag börjar brytas ner igen.. och kanske min vän ligger lite sämre till än mig just nu och
det gör faktiskt ont i hjärtat att höra hennes ord när hon visar sina känslor. Tacksam är jag för
att få höra, lyssna och komma med ett litet "råd" då och då.
Inte är det väl ok att hitta på saker om andra, sen inbilla sig att det är sant och sedan börja ogilla
personen man sprider lögner om?
Prata strunt, det gör alla ibland. OFTAST med glimten i ögat eller med lite ironi i bakgrunde.
Men det som pratats om oss är helt taget ur luften och har kunnat förstört en hel del viktiga saker.
Det gör mig förbannad, ledsen och förvirrad.
Jag har funderat lääänge på vad jag kan ha gjort dessa männsikor. För känslan av att inte vara "välkommen"
har funnits nästan från dag 1 jag träffade dessa. Jag har tillbringat nästan 3 dygn att fundera på vad jag
gjort för att någon ska ha inbillat sig en massa dumheter. Fortfarande har jag inget svar förutom att
jag måste vara ett stort hot. Antingen mot enskild person eller gruppen. Och om en i gruppen inbillar sig saker, får den i regel med sig resten av gänget också. Så är bollen i rullning...
Men just idag, idag när jag vaknade bestämde jag mig som sagt för att INTE gräva mig ner i energi-slukare.
Idag ska det vara MIN dag! Sagt och gjort, allt har gått fantastiskt bra. På jobbet och hemma.
Gav en väldigt god vän ett värmande ord som hon blev mycket rörd av. Å jag tror tametusan att
det gav mig lika mycket. Jag blev så glad att hon blev glad för något jag sa :) Fattar ni?
Nu hoppas jag på att jag skrivit av mig det mesta. Vissa saker spar jag för mig själv.
Det hör inte hemma här. Min förvirrade hjärna kanske kan slappna av och sova inatt.
Igår var jag så otroligt glömsk! Måste erkänna att jag blev nästan rädd för mig själv.
Jag höll på att glömma att jag skulle till frissan, kom på det på morgonen.
Sen glömde jag helt plötsligt bort saker i mitt arbete. Saker jag gjort så många gånger förr blev bara fel.
Gråten i halsen och en känsla av att vara värdelös sköljde över mig.
Återigen höll jag på att bomma frissan. Fick ringa och förklara att jag var på väg och att jag blir någon minut sen.
Klippningen och färgningen var ett riktigt skönt avbrott en stund. Snygg blev jag också ;)
Nästan hemma kommer jag på att pappa bad mig säga åt Ove att ta ut Zigge och kissa vid lunch.
JÄVLAAR!! River tag i telefonen och ringer Inga-Lill och bad om förlåt för mitt usla minne.
Alla kan glömma.. så är det, men det är inte slut än..
Väl hemma sitter jag och ska ta mig en smörgås, innan mitt planderade kafferep med Anna, kommer
jag på att jag har kilar kvar i trumlaren på jobbet. FAAAN!! Dom kan nämnligen börja rosta om
dom ligger för länge. Ringer i full panik en vän på em-skiftet och förklarat läget om kilarna.
Hon säger vänligt i telefonen att jag inte har något i trumlaren, för det hade en annan vän tagit hand om.
Dom är för underbara mina arbetskamrater, jag har mina små guldstjärnor lite varstans.
Tack ni underbara <3
Om ni har orka läst hela mitt inlägg, förstått vad jag menat utan att nämnt namn eller plats.
Då har ni gjort det förbaskat bra. Svårt att förklara ibland.
Har ni någon gång känslan av att inte våga stå på sig. Gör det iallafall.
Ge DITT svar och gör DIG och DINA åsikter hörda. Om något inte känns rätt, varför gör du det då?
Vad är det värsta som kan hända? Att man blir osams kanske.. vad vet jag.
Det viktigaste tycker jag, är vad man gör mot sig själv. Är jag ärlig med mig själv och mot andra (utan personliga attacker) så kommer jag må så mycket bättre.
Jag stal en status från min svägerska idag.. från Fejjan.. Avslutar med den :)
"Det kommer en tid i livet när Du måste släppa allt - meningslösa draman och de människor som skapar dem. Omge dig istället med människor som får dig att skratta - så mycket att du glömmer det dåliga och fokusera bara på vad livet har att erbjuda - alla godsaker;) För när allt kommer omkring är livet för kort för att vara annat än lycklig. Ta bort alla "energi-tjuvar"
Adjö för idag. Å klaga nu inte för att jag inte skriver nåt ;) Är ju en hel jävla bok nu!!
Snörvelsnörvel...
Jag måste börja med att säga att jag tycker synd om mig själv, för att jag är sjuk!
Fast jag håller på att piggna på mig nu, äntligen, efter att ha legat däckad heeela helgen :(
Tänkte jag skulle sammanfatta min ledigavecka lite, det lilla som hände :)
Måndagen tog jag det riktigt "piano" och bara strosade runt lite. Jag är ALLTID galet trött efter jobbhelgen!
Tisdagen saknade jag mitt jobb så mycket så jag åkte ner och jobbade lite x-tra ;) Nje.. kanske inte hela
sanningen det. Men jag åkte iaf ner och drog av ett 10 timmars pass. Där gick den dagen..
Sen hade jag det väldans lungt till torsdagen. Då såg jag efter lilla Liam några timmar, medans mamma Emmy åkte till Sandviken och pappa Andreas sov :) Han var lite kinkig på tant Marina.. Å den lilla gossen har ett
jäkla humör om han vill :) Inte så konstigt heller när lilleman var sjuk <3
Tant Marina fjäskade med glass och russin, då blev han glad!
När Emmy kom hem igen fixade jag till mig och drog in till Sandviken för att för första gången åka
in på bilprovningen med min lilla ärta till bil. Jag som alltid är i tid fick sitta och vänta ganska länge innan
det blev min tur. Fick se några rishögar som skulle in och få sin dom. Haha! Fattar inte att folk åker
i vad som helst! ;)
15.00 rullade jag och ärtan in på bilprovningen..
Mannen som besiktade bilen sa flera gånger att den är som ny.. knappt inkörd.
Vilket inte är så konstigt när den bara gått 2300 mil.
Iaf så gick kärran igenom utan anmärkning eller bra att veta. Härligt!
På vägen hem stannade jag till och köpte lite fika som jag åkte hem till Anna med.
Anna den lilla räkan har lurat på mig spelet Wordfeud och jag är nu typ besatt. Crap!
I fredags hade jag fullt upp nästan hela dagen.
Började med ett besök på FHV på morgonen, efter det lite ärenden på "stan" och sen vidare för att
göra om mina naglar. Denna gång blev det guldglitter. Super fint!
Pressat schema som jag hade så var det bara att kasta sig i bilen och åka hemåt.
Jag var hemma till 14.00 tiden och skulle befinna mig i Högbo på firmafest kl.16.00!!
Konstigt nog hann jag med allt jag skulle göra och kom till och med i tid för festen.
Å vilken rolig fest det var då!! Jag hade super trevligt ja!!
Vi hade hyrt två stora tält, typ "indiantält", och satt ihop dom. Dukat långbord och satt på bänkar
med renskinn ovanpå. Tända ljus och god mat, öl och vin. Som om inte det vore nog hade vi
trubadur och en egen liten bar! Ja, det var en lyckad fest måste jag säga.
Jag blev rätt rund under fötterna ;)
På lördagsmorgon vaknade jag med EXTREMT halsont!! Jaha, då blev man sjuk då!!
Blev bara sämre och sämre. Ögonen drog ihop sig och jag tårarna rann bara en liten lampa lös.
Söndagen likaså.. näsan täppt, ögonen rann, halsen sved, huvudet banka och öronen gjorde ont.
Fy tusan.. :(
Idag känner jag mig bätte. Slipper halsontet och öronontet iaf. Nästäppan och så är kvar, men mer under kontroll. Jag har varit hemma från jobbet idag men hoppas innerligt att jag år pigg nog att jobba imorgon.
Nu piper tvättmaskinen åt mig. Har rivit ur sängkläderna och tvättat dom på ett lååångt program.
Baciellerna ska tvättas och städas ut nu! För jag vill bli frisk!!
Slänger ut en bild på mina nya naglar och min nya fina lampa som jag köp till vardagsrummet.. se å njut :)
I Love It!! :))
Hörs, Hej!!
Ett gäng pumor :)
Men hej igen!
Hittade ett kort från sommarfesten med jobbet (i år).
Jag och två av mina underbara arbetskamrater!
Tamefan bland det snyggaste jag sett! ;)
Hoppas på en lika trevlig fest den 16/9, då vi är över 100 st som
ska röja runt! :D
va tusan..
Ser inte alls ut som den gör i själva bloggen som den gör när jag skriver.
Ska undersöka senare varför den gör som den gör.
Det ser ju inte så bra ut. Aja, nu vet ni att det inte är jag, som medvetet, skriver såna fula inlägg! ;)
Helgen som var
Halloj!
Passar på att skriva någon rad innan tvättmaskinen blir klar..
Kort summering av helgen:
I fredags på jobbet fick vi beskedet om att SANDVIKS huvudkontor ska flyttas till Stockholm.
Pressreleasen var på fm.. Vi hade blivit informerad om att kommunen samt många chefer hade varit med
på nåt större möte. Man fick ju en knut i magen innan man visste vad det handlade om kan jag säga.
Jag hade räknat med ett MEGA varsel ja. Tack och lov inte. Än iaf..
Inte för att jag tycker att det känns bra att Sandviken blir av med HK, för det tycker jag är väldigt tråkigt,
men det är skönt att det inte blev vad jag förväntat mig.
Jag lämnade min lärling runt 13.00 och stack iväg till "apoteket rödanäsan" och köpte mig tre flaskor vin! MUMS!
Efter det åkte jag och Anneli (en jobbarkompis) till Hilton och tog del av mer information ang. pressreleasen.
Det var lite mer förändringar som skulle ske, men det orkar jag inte dra här.. inte är ni nå intresserad heller
skulle jag kunna tro ;)
När jag och Anneli babblat bort en lång stund efter informationen åkte jag vidare till min mor.
Där väntade jag in Ove som hade köpt med sig pasta från Matkällan i Sandviken. Såå Gott!
På lördagen åkte vi hem till Suz och Lollo för att grilla och käka kräftor.
Vet inte när jag åt kräftor sist, ja innan lördagen då :)
Suz hämtade oss på em och vi åkte hem till henne och korkade upp vinflaskan omedelbart.
Jag hade köpt rosévin, vilket jag nog inte druckit i nyktert tillstånd förr.
Helt ok att dricka. Fast jag tycker ändå att vitt vin är godare.
En kille på jobbet sa att jag skulle blanda rosé med fanta, å det gjorde jag. Inte så tokigt faktiskt.
Å när Suz hörde att jag skulle blanda med just fanta skrattade hon och spelade upp en låt.
"1,2,3 Fanta och rosé" haha.. Har jag aaaaaaaldrig hört! :) Ful låt :)
Kvällen rullade på och så gjorde folket. Tillslut kom det tillochmed fler J-åsare dit.
Men vi gjorde kväller relativt tidigt. Pappa och hans fru skulle hämta oss och jag ville inte dra ut på
tiden allt för mycket. Var kul att bara få komma iväg och ta ett glas bägge två. Alltid jag som kör annars.
Söndagsmorgon runt 8-9 tyckte min kropp att det var dags att vakna. Hur pigg som helst!
Jag blir aldrig bakis ja, hur jag än gör. Ove var lite segare däremot :)
Vid lunch åkte vi med pappa och Inga-Lill till Årsunda, farmor och farfars grav, och satte en blomma där.
Tänka sig, jag kan fortfarande inte riktigt förstå att dom är borta. Kan komma på mig själv tänka
att jag måste åka och hälsa på dom. Usch, jag saknar dom så otroligt mycket.
Jag älskade dom båda jätte mycket, men hade ett alldeles speciellt band med min farmor.
Det kände vi både hon och jag. Ofta känner jag av henne, trots att hon inte lever i detta jordeliv längre.
Hon är vid min sida och hjälper mig ofta. Min klippa och stjärna. Älskade farmor och farfar....
Ursäkta, tappade tråden en gnutta..
Jo, vi åkte till graven och efter det en runt tur i Årsunda. Pappa berättade en massa om hur det var "förr".
Tro han tyckte det var lite roligt :)
Innan vi åkte hem så åkte vi förbi mamma. Pappa ville gärna träffa mammas hund Baloo.
En "valp" efter pappas hundängel Selma. Sen åkte vi hem och hade filmmys i soffan.
Det var min helg det. Nästa blir klart sämre, för då jobbar jag 12-timmars :(
Å nyss pep min tvättmaskin att den blev klar. Så det blev ju alldels på pricken.
Hejsvejs så länge!
Ett strömlöst Valbo..
Idag har jag varit i Valbo med en av mina arbetskamrater.
En riktig pärla :) En kvinna som verkligen bjuder på sig själv och kan skratta högt åt det, men samtidigt
vara allvarlig och lyssna och komma med råd om det behövs. Hon är en klippa helt enkelt!
Vi började med att gå och kolla efter något som jag ska ha på mig på våran jobbfest den 16/9.
Hittade en tunika/blus/tröja, eller vafaan det nu är, med detsamma! Leopardmönstrad och lite genomskinlig.
Jag tyckte själv att jag såg ganska ok ut i den. Trots min tjocka mage och mitt breda arsel.. Men jag får klä mig
hur jag vill ändå ja.. bara ge fan i att titta på mig det ;)
Efter jag betalat min "vad det nu heter" så gick vi för att ta en fika med en annan arbetskamrat vi träffade på.
Å då, precis när vi satt oss för att ta första slurpen kaffe, blir heeela köpis svart.. Strömlöst..
Vi satt där och fikade en stund och sen kom det ut ett meddelande att hela Valbo var utan ström.
Dock blev det inte svart särskillt länge, kanske 15 min?
När fikat tagit slut så gick vi vidare och kikade runt på skor och lite annat. En trevlig "afterwork shopping".
Imorgon är det, förhoppningsvis, dags för gymmet igen. Hoppas jag får med mig min nya gymkompis nu då.
Jag behöver en som kan sparka mig i baken och jag tror kanske att jag kan hjälpa lite jag med.
Det var allt för idag.
Adjö så så länge!
