Den här dagen har varit helt jävla jävlig kan jag börja med att säga..

Imorse.. eller ja, på förmiddagen från 10-14 var vi utan el här i byn.
Det är otroligt vad bortskämd man är! Jag kunde inte göra något kännes det som!

Har ALDRIG varit så sugen på en kopp kaffe förr.. och jag har
kunnat gjort vad som helst för att få ta mig en dusch och fixa håret.

Men ingenting blev det.. inte ens dammsugarn fick rastas.

Nåväl, när elen kom tillbaka hoppade jag snabbt in i duschen och
efter det gjorde jag mig klar för att åka in till Valbo.

Jag hade tänk göra min älskade sambo lite glad idag, med att köpa
en massagedyna och första säsongen solsidan.

Jag kilade in till Valbo, in på Media Markt, fixade dynan och filmerna.
Väl i kassan ringer Ove och säger:
"-Tror du jag har totalkvaddat bilen då?"

Jag fattade ingenting..
 
"-Jag har krockat med en lastbil.."

Jag fattade fortfarande ingenting och bad Ove vänta tre sekunder medan jag betalade,
men kom på mig själv när jag la ifrån mig telefonen.

Vad sa han??

Jag pratade med honom en liten stund men han sa att han var
tvungen att sluta för att prata med någon annan som var där.

Jag skyndade mig in i bilen och började åka hemåt.. och det kändes som
om det var 100 mil hem.

Pratade med Ove igen och han sa att han mådde bra.
Jag frågade då om han kontaktat polis m.m.
men det hade han inte ens tänkt att gjort efter som han "mådde bra".
Fast besluten att ett samtal behövdes fick jag honom att ringa.

Ett par minuter senare ringde han och sa att dom kommer och hämtar
honom med ambulans och allt. Man vet ju faktiskt inte hur man mår när man är i chock.

När jag kommit till Bilmetro-rondellen i Sandviken ser jag brandkåren med blåljus
som är på väg mot järbohållet.

Jag kände mig såå liten.. jag visste ju vart den var på väg och vem som
varit med i olyckan.. Det är ju min sambo..

Naturligtvis hamnar jag BAKOM en kranbil som åkte 40-50km/h.
Heeeeeeela vägen till Jäderfors fick jag puttra bakom fanskapet.

Ambulansen blåste om, även dom med blåljus.
Vid det lagen fick jag nästan panik!
Men JAG DÅ!!??

Jag hade ju pratat med honom själv i telefon, men ändå.. jag hade ju inte sett honom!

När jag blivit av med snigeln framför mig fick jag genast upp farten lite.
Men det tog för lång tid.

Jag ringde pappa & Inga och bad dom kissa med hundarna,
jag skulle ju försöka pussla ihop allt annat.
Trasig bil, hämta Ove.. Ja, you name it.

När jag kom fram till olycksplatsen fick jag parkera en bit bort pga
alla bilar som stod och väntade på att få åka.

Jag ser ambulansen komma åkandes mot mig sakta, hinner se Oves ansikte innan
dom drog i väg till sjukhuset. Fan då, jag hann inte ens säga "hej".

Gick närmare Volvon för att se hur den såg ut, men då har en kompis till
Ove redan satt sig i bilen och skulle köra den hem till sig.
Bilen gick att köra, men inte lång väg.

Jaha?! Jaja.. ja jag åker väl dit då..??
Tur jag inte ring bärgare då..

Åkte upp till sambons vän och kollade bilen.
Varför jag åkte dit? Ingen aning!

Då ringde mamma och hon var på väg hem till oss.
Gullig hon å, hon skulle hem till vovvarna hon.
Fast det var ju redan fixat.

Jag åkte hem, pratade med mamma, sen ringde hjärtat och sa att
han ville hem. Allt var "ok", inget annat än ömma/stela muskler.

Ett stoort tack till den ängeln som var med Ove idag <3

När jag hämtade honom i Sandviken blev jag oerhört lättad.
Fast jag nu visste att han var ok, blev det "sant" när jag såg honom.
Han ÄR hel! <3


Nu är vi båda hemma och båda lika glada över att han lever :)
Inte alla som har tur att överleva en lastbilskrock inte.. Fy fan..

Jag har pysslat om honom med ett varmt bad, lite mat och solsidan.

De ni mina vänner, ingen trevlig dag..

MEN det var TUR att krocken tog där den tog.
Har han frontat eller fått smällen från sidan, har det
nog inte gått så jättebra.





Älskar dig ja! Men det vet du ju redan :)

Dåligt tjurig jag blev när jag insåg att det snöade idag. WHY?!
Vi har väl tillräckligt nu va.. Jag vill ha sol och värme istället för dessa minusgrader.

Idag har jag inte jobbat ett dugg.
Vi har haft en heldag med värdegrund på mossvägen. Med jobbet såklart.

Det har varit en intressant dag med mycket diskussioner från olika vinklar.
En sak kan ses på helt olika sätt och det är riktigt roligt att höra andras sätt att se saker.
Mycket skratt och glada miner  :)

Imorgon ska man tillbaka till verkligheten och kramas lite med Okuman.
Svarven som lever sitt eget liv. Vissa dagar sköter han sig, andra inte.
Då får man bråka heela dagen. Alltid lär man sig något nytt!

Jag har min jobbarhelg nu också och efter den kommer....??
Ja ni kan säkert mitt schema nu. Jag brukar ju alltid skriva ett inlägg
när jag börjar närma mig ledigveckan. Även i detta fall  ;)

Så jag får stå ut med TRE uppstigningar innan jag får sova ut.
Ja, det är faktiskt det som är jobbigt. Att kliva ur sängen.
Att vara på jobbet brukar i regel vara rätt roligt.
Fast så tänker man inte 03.30 på morgonen...

Å jaa.. jag behöver tid att göra mig klar, fast jag "bara" ska jobba.
Skulle VÄGRA åka till jobbet och se ut som en slashas.
Inte för att jag bryr mig om hur andra ser ut, men jag bryr mig om hur
JAG ser ut. Utan mascara ser jag galet trött ut! Nästan sjuk.

Det vill jag skona mina kära arbetskamrater ifrån :)

Så det tar lite tid att duscha, dona med håret och sminka sig lite.
Därav mina otroligt tidiga uppstigningar.



Nu sätter jag punkt för idag. 
Dags att göra mina kvällsrutiner och krypa ner i säng och kolla på lite tv.


Goooood niiiight! 

Ja ni.. nu har vi kommit in en bit i februari och snart kommer våååååren!! Som jag längtar!!
Takdropp, värmande sol, ljusare dagar och ett bättre humör. Jag gillar.


Jag och en jobbarkompis planerar en liten resa i Maj. Hoppas det blir av nu då.
Men det får vi väl tro. Vi jobbar ju samma skift å allt  ;)
Alltid bra att ha något att se fram emot. 

Är så trött att bara sitta i denna lilla by och låta livet passera.
Jag vill göra något av mitt liv innan jag blir gammal, grå och stapplig  ;)
Själklart älskar jag den lilla byn också, men man kan inte säga att man
utvecklas särskillt mycket av att bara vara här.. Såå stort är det inte..


Igår var jag till Valbo med mamma och Melle.
Min jacka har vuxit ifrån mig och jag blev tvungen att börja se mig om efter en ny..

Lite svår årstid att köpa jacka faktiskt. Det finns inga vinterjackor kvar.. som ser ok ut iaf.
Så det fick bli en vårjacka.. får väl ha en tjocktröja under så länge då.

Jag fyndade även ett par skor. Ooooovanligt va? ;)
Mitt skokonto på de sista månaderna är inte att leka med inte.
Men det är jag värd. Fler gånger om också. 

På väg ut från köpis sprang vi in på guld fynd och jag hittade visst en
liten klocka och ett armband där också. I Like!

Nu har jag stillat mitt shoppingbegär gör tillfället, så nu kanske jag
kan spara lite till resan i Maj.


Nu har jag inte ro att sitta här längre. Ska hänga lite tvätt och så innan det är kväller.


God natt!